Kritisk

I Allans värld är ordet "kritisk" mycket fult. Det är så fult att det enda som anses fulare är att faktiskt vara kritisk. Allan tror att så länge man ler ett fånigt leende, upprepar ordet "ja" med jämna mellanrum och skrattar åt kundernas lama skämt, så kommer allt att ordna sig till det bästa. Verkligheten håller inte med Allan. Verkligheten gör så att alla som befinner sig runt omkring Allan, i hans ställe får lida, för att Allan själv skall få fortsätta lalla runt i sin helt okritiska bubbla, lyckligt ovetandes om hur verkligheten ser ut.

I min värld är "okritisk" ett mycket fult ord och bara en sann idiot går genom livet med ett fånigt okritiskt leende.

Tänk om...

Plötsligt slogs jag av en obehaglig, men ändå på något sätt tröstande, tanke. Tänk om vi på vår firma inte är ensamma om att dagligen bli utsatta för den psykiska tortyr det faktiskt innebär att ha en komplett idiot till chef? Tänk om det finns fler där ute?
Skulle det vara så illa att det ligger något i min förlupna tanke och någon av er anonyma själar vill dela med er av ert pyrande förakt så har jag fixat till ett litet kontaktformulär här nere till höger. Fiffigt va?
Plita ner er lilla anekdot och skicka hit den, så lägger vi ut den. Du vet att din chef förtjänar det.

Titel på framsidan

Sitter i ett viktigt möte med en av företagets största kunder. Med på mötet är också Stare och Allan. Samtalet glider snabbt upp på en nivå ovanför Allans begreppsvärld och hans blick blir glasartad och tom.
Inom Allan bubblar en oro upp. Hans auktoritet är hotad då han inte förstår mötets innehåll. Han samlar mod, tar ett djupt andetag och harklar sig, han är beredd att ta ett språng ut på djupt vatten för att åtminstånde förefalla ha läget under kontroll.

"Men visst står titeln på framsidan"

Fiskläppar och Idominsalva

Hej världen, Störe här.

Det ska bli roligt att få dela med sig av Allans egenheter och avigsidor så här öppet och anonymt. För att tonen och känslan ska bli helt rätt och riktig ända från början så vill jag måla upp en liten bild av Allan.

Allan är en relativt liten, medelålders man med en relativt stor hängbuk. Hans rödfnasiga nylle, som han dagligen går runt, helt öppet, och gnider in med Idominsalva, pryds också av ett par halvglansiga fiskläppar. Ingen vacker syn vill jag lova.

Allan tillbringar sina dagar med att fara runt och haspla ur sig floskler till höger och vänster, alltmedan han ställer till det för oss andra på de mest obehagliga sätt. Allan lever nämligen efter regeln "Dela inte med dig av information du har möjlighet att undanhålla".

Kort sagt är Allan ett smutsigt litet troll som förtjänar all skit han kan få.

Ja, precis så här är det

Det finns så otroligt mycket att berätta om chefen. Han säger så mycket dumt, han gör så mycket dumt och han tänker så mycket dumt. Faktum är att det mesta med honom är dumt.
Kom igen nu Störe och Styre, visa var skåpet ska stå.

Så här är det

Vi är fyra killar som lider av en gemensam åkomma. Vår chef.

Den här bloggen är tänkt att bli en form av säkerhetsventil där vi kan tryckutjämna genom att låta världen veta hur otroligt inkompetent en chef på ett mindre svenskt företag inom informationssektorn faktiskt kan vara.

Av respekt för, till viss del företaget och dess kunder, men framför allt våra egna små lönekonton vill vi så klart hålla såväl företaget, chefen som oss själva anonyma.

Chefen har vi bestämt oss för att kalla "Allan". Mest för att det är ett passande namn som lite speglar honom som person.

Oss själva kallar vi för Sture, Stare, Störe och Styre, helt enkelt för att ni ska kunna skilja oss åt. Lite som Knatte, Fnatte och Tjatte, fast mindre färgglatt.

Håll till godo!